Hej

Sitter nu på kvällskvisten och ska gå ut med vovven, och sedan inhalera, och natta mig och vovven. Funderar över dagen som gått. Vart på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg för lungfunktionstester och sedan för att träffa läkaren Petrea Ericsson.

Hade tid klockan halv tio, så det blev en halvtidig morron, som slutade med stress innan vi skulle iväg. Mamma följde med som sällskap och körde som vanligt. Som tur var fick vi P-plats direkt, och jag kollade sen informationstavlan, och upptäckte att de flyttat lungfunktiosnlabet och lungmottagningen till en byggnad bara hundra meter bort. Förra gången, för ett års sedan låg dessa på andra sidan sjukhuset.
Kom in direkt för de olika testerna, och idag var det "bara" två olika apparater att blåsa i, men den ena ville inte acceptera mina värden förrän efter sådär tio gånger. Men efter drygt en halvtimme där med en sjuksköterska och de två apparaterna så var jag färdig. Eftersom det var över en timme kvar till läkartiden så gick vi bort till huvudbyggnaden, där vi sett ett cafe förra året, när vi var uppe. För mig blev det en såklart en cafe latte och en halv baguette med salami och brie-ost som jag delade med mamma. När vi fikat klart och vilat en stund gick vi och hämtade ut medicin på Apoteket och bort till Pressbyrån och handlade en tidning. Sedan gick vi tillbaka till lungmottagningen där jag hade tid halv tolv. Och nästan direkt fick jag komma in, vi pratade en hel del om året som gått, och hur jag mått. Det fanns en liten, liten förändring av lungfunktionstesterna, men när hon hörde att jag nästan slutat med gympan, och dessutom inte var så flitigt med inhalatorn, så tillskrev hon förändringen till det.  Vi pratade också om hur jag kände det med allt kring vården och mig, och hur många personer som är inblandade. Jag tog upp problemet med vätskan, men det var ju ett fall för hjärtläkaren enligt henne, och likaså det med kortisonet var endokrinologens bit. Sedan var det det där med proverna som ska tas när jag är infekterad, och som inte riktigt funkar. Det blev bestämt att jag själv skulle fixa proverna, och skicka dem upp till Sahlgrenska.

Sedan pratade vi om sjukdomen i övrigt, och det bestämdes att hon skulle skriova remiss för CT-röntgen, (måste bli den sjunde på tre år). Sedan skulle jag även träffa deras sjukgymnast ett par gånger igen samt remiss till öron-näs-hals-läkare. Samt att hon lovade mig en kontroll i höst igen, trots att det bara är en gång om året. Hon kanske innerst inne förstod att jag ville ha den mer än en gång per år.

Fram emot halv ett var jag klar på Sahlgenska, och vi tog bilen ner till Kållered och var på Chili och Cassels. Hittade jättefina stora hjärt-askar, tripp, trapp och trull för halva priset. Cassels hade inget roligt i klädväg. Sedan hamnade vi på IKEA och åt lunch där. Vi tog bara undervåningen idag, och jag köpte lite burkar och påsar till min scrap-förvaring.
Därefter bar det av hemåt, med ett kort stopp på Ica i Derome. När vi kom hem, så gick jag ut med Molly. Hade tänkt mig en längre sväng, men hon frös nog, för hon ville in direkt igen.

Väl hemma kollade jag mejlen och lite annat på nätet. La mig sen och vilade. Sedan ringde Yvonne, en arbetskamrat om ett kort jag skulle göra. Skulle skriva ut en text på datorn, men såklart så strulade både Word och ett annat ordbehandlingsprogram, och till sist även skrivaren. F**n, vad arg jag blev, och trött. Ringde min faster och farbror som bor grannar här, och frågade om jag fick komma och låna deras dator och skrivare. Det fick jag, och jag fick ut texten jag ville ha. Efter lite allmänt prat så gick jag hem igen, och fortsatte med kortet. Nu är det klart och ligger på tork. Har även skickat ett mms på det till min arbetskamrat för att se om hon tyckte det blev bra.

Fick en fråga häromdagen på Facebook, hur orkar du med allt med din/dina sjukdomar? Svar, det gör jag egentligen inte. Men man måste orka, men det kanske inte alltid är med ett leende på läpparna som många tror.