Vovve-tankar

Hej,

Som man bäddar får man ligga, och jag kom i säng alldeles för sent igår kväll, eller rättare sagt. Hade svårt att slita mig från datorn. Vaknade vid halv tio av vovven Molly som satt vid min sängkant, och ville ut. Medan jag gick upp, tog mediciner och dukade fram frukost så var Tobias snäll och gick ut med Molly, (dock har han som alla andra som testat och ska ut med Molly, svårt för att få henne med sig) Men det gäller i princip alla. Hon är så fäst, tillgiven och skyddande mot mig, så hon är jag hemma, men kanske mamma eller som idag Tobias tar med henne på promenad ut, så får de nästan inte med sig henne. Det är rätt så ofta hon bara sätter sig ner, och vägrar gå med. :)

Shih tzu, tibetansk spaniel och lhasa apso kallas inte för inte stora vakthundar i litet format.
Jag har haft Molly sedan hon var drygt 8 veckor gammal, fick henne julen -05. Och från den dagen vi hämtade henne hos uppfödaren så har hon vart "min" hund, och vaktat mig.

Ett par veckor efter hon hade flyttat in hos mig, så hade jag besök av en kille. Vi satt i varsin ände av soffan och pratade, och Molly hade hoppat upp i soffan också, i hörnet bland alla kuddar. Efter en stund så lutar sig killen lite närmare mig, men då blev det fart på Molly och hon började morra. Det ju inte så mycket, eftersom inte hon var så gammal. Kan sägas att killen inte var överförtjust i hundar innan, och det blev nog inte bättre med Mollys hjälp.

Jag är ju uppvuxen med att pappa har haft olika jakthundar genom åren, men utomhus p.g.a läkarna inte velat att det skulle finnas hundar inomhus, eftersom jag kanske då kunde utveckla allergi upptill min lungsjukdom. I tonåren blev det en hel del tjat från min sida om en inomhus vovve. Runt -96 började vi diskutera det med läkare igen, då vi hade haft pappas en jakthund inne ett tag p.g.a sjukdom hos den. Vem låg mest med näsan i pälsen på den, självklart jag. Då hade råd och rön ändrats, och läkarna ansåg inte då att det fanns någon större risk med att ha hund inne p.g.a mina lungor. Och att en hun behövde ju promenader och aktivering, så då blev det ju automatiskt motion för mig.
Dock var vi ju fem stycken i familjen, och ingen av oss hade samma åsikt om hund, jag ville ha en liten knähund, mamma en cocker spaniel, pappa en tax, Lotta en golden retriever och Anders hade ingen direkt åsikt. Det blev aldrig riktigt bestämt någon hundras. Hösten -97 hade vi fortfarande inte bestämt oss riktigt. En helg så var jag och mina föräldrar ute och åkte i något ärende. Vi kör då förbi ett hus, där det då bodde en tjej som hade jobbat med mamma. Då kom mamma på att hon hade uppfödning av hundar av någon spaniel-sort. Vi stannade till där för att bara titta på hennes vuxna vovvar. Då visade hon en kull på 2 valpar som var drygt 8 veckor och inte sålda. Det var en ljust färgad liten tik och en rödfärgad hane. Kan sägas att tibetansk spaniel är inte alls släkt med cocker spaniel som mamma var sugen på. Men såklart föll vi pladask för dessa två små valpar, och efter ett par timmars gosande med valparna och de övriga vuxna hundarna, så åkte vi därifrån som ägare till den lilla ljusa tiken.
Veckan som kom gick åt att köpa diverse hundsaker, bestämma namn och sätta upp regler för henne. T.ex så skulle hon sova i sin korg, i köket på nätterna, inte få mat vid bordet, inte vara i finrummet, eller få vara i soffan därnere. På söndagen därefter kom uppfödaren hem med valpen som fortfarande inte fått något namn. Varken Anders eller Lotta hade ju träffat henne innan, och Anders tog henne till sitt hjärta rätt snabbt. Och därmed var regeln att hon inte skulle sova i sängar redan borta.
Lotta har alltid haft en förkärlek för större hundar som golden retriever och labradorer, och var lite förvåand över att en sån liten vovve kunde låta så mycket. Men det var hon som sa att det var en liten Skrållan, och det blev namnet. Kan också sägas att när julen kom så fick hon julskinka vid bordet, och då var den regeln borta. Likaså att hon inte skulle sova i sängar. Under de 14 år vi hade Skrållan, så hade mamma en extrakudde. Skrållan låg alltid mellan väggen och mammas kudde på natten

Skrållan fick två valpkullar, och vi behöll en ur den första, en liten rödfärgad tik som fick namnet Tjorven. Den andra tiken flyttade in hos mormor och morfar. Det äerror många minnen med de två vovvarna, och det har gått drygt 1.5 år sedan Skrållan fick somna in, och Tjorven fick följa efter i november förra året.
Men jag har ju kvar Molly, vilket jag är väldigt glad för, men bävar för den dagen hon är borta. Har sagt att jag kan tänka mig hund igen, men inte så länge Molly finns. Men samtidigt vill jag inte ha någon ny hund, för det är ändå ingen Skrållan, Tjorven eller Molly.

Jag och Tobias satt för skojs skull och diskuterade raser, han är uppväxt med större hundar. Men jag har sagt att det ska vara små hundar, för de behöver inte så mycket motion, om man skulle vara sjuk. Det blev då tal om raser, och då sa jag att jag ville ha en shih tzu, en tibetansk spaniel, en yorkshire terrier, en rusky toy, en prasky krysarik en malteser, en papillon, en lhasa apso och kanske en cocker spaniel. Han såg lite förvånad ut, men jag sa ju sen att jag bara skojade. Det hade blivit många vovvar, så ska det vara ny hund sen igen, så blir det EN.



 

Bilden här ovan är min terrorist Molly, hon är inte året gammal på denna bild

 

Dagens citat: Behandla andra människor, som du vill bli behandlad själv