Box och kortmakeri

Hej

Har just nu tagit en paus från att göra kort, hela finrumsbordet hos mor och far är överbelamrat med scrapsaker. Allt från skärmaskin, till miljoner papper, blommor, stansar, bling-bling, stämplar och mycket annat som behövs vid scrapping. Tycker jag har jättemycket enfärgade cardstock, men ändå har jag aldrig den rätta färgen för att kombinera ihop med ett mönstrat papper.
Det var någon av mina kompisar som frågade om det inte var en dyr hobby, jo visst blev mitt svar, och eftersom jag visste att kompisen rökade, så la jag till att det är rätt så dyrt att röka också. Och man förstör sina lungor, men det gör i alla fall inte jag med scrapsakerna. Hon sa inget mer sen :)

Vaknade och kom faktiskt upp i tid, och var hos kuratorn prick 8.00. När jag väntat i ca 10 min kommer sekreteraren och säger att kuratorn är sjuk, men att de inte ringt till mig för att de trodde ändå jag skulle till jobbet sen. Det skulle jag ju, men tänk om jag vart ledig, och kört in bara för det ? Dåligt sätt att resonera, tycker jag. Åkte sedan upp till jobbet, men stannade till 10 min på bokrean som började idag. Det var den sämsta bokrean på flera år. Fast det blev fem böcker ändå, en bok om Steve Jobs och en om Zlatan. Sedan blev det en sagobok med bilar till Filip och Adam. Till Isabel och Benjamin blev det en väldigt fin ABC-bok och en bok med med siffror. Visserligen är de duktiga ock kan nästan det utantill, men tycket det var kul att köpa böckerna ändå. (Härom veckan när Benjamin och Filip var här, så satt Benjamin och lekte med mormors muffinsformar i silikon, och radade upp dem gång på gång. Jag frågade då om vi skulle lägga dem en och en, och samtidigt räkna, vilket han ville. Så det blev 1, 2, 3, 4 och så trodde jag ju 5 skulle komma. Och frågade samtidigt hur mycket han fyller i år, vilket är 5. Men Benjamin la ner den sista formen bland de andra och ropade lyckligt 29. Gick det att hålla sig för skratt? Såklart inte. Frågade han om det verkligen var 29 han fyllde, men då kom ju det 5 år.) En rolig parentes bara.
Åkte sedan upp till jobbet, kollade datorn och mejlen, delade ut post och sprang runt med diverse saker. Var också nere och handlade fika till personalmötet. Vid tolv så började jag känna av ett blodtrycksfall, och jag plockade snabbt ihop mina saker och åkte hem. Väl hemma har jag i eftermiddag vilat på soffan, och suttit och gjort kort.

Trodde jag skulle ha träningsvärk idag efter gympan igår kväll. Stod i valet och kvalet om jag skulle åka dit, men åkte ändå. Men igår var det en av de andra instruktörerna, än den vanliga. Och denna brukar ha ett box-pass på onsdag kvällar. Dock har jag inte kunnat / velat vara med, då jag trott att det var svårt och inget för mig.Jag kunde ju inte gärna heller åka hem, när jag kommit. Så därför blev det på uppvärmningen att hänga med så gott som det gick. Sen när det väl var dags för box:en, så skulle jag jobba tillsammans med Mona, min kusins fru. Hon har haft gympan innan som ledare, men nu lämnat över. Men är ändå mer på ett par pass i veckan. Rätt skönt att det var hon, för hon kunde ju visa mig, och att slå med händerna var väl inte så svårt, värre var det med benen, är så urusel när det gäller vighet och koordination samt att jag är rädd för att ramla och skada benen igen. Men, men skam den som ger sig, och faktiskt kommer jag nog testa box igen.

För de som känner mig sen jag var liten, vet ju att jag hadem ycket sjukgymnastik för lungorna, och skulle gärna träna hemma. Det gick väl bra, så länge jag var liten och inte hade något att säga till om. Men ju äldre jag blev, desto svårare var det att få mig att motionera. Det enda som funkade var bad i sjukhusets varma simbassäng. Under tonårstiden så mer eller mindre förträngde jag ordet motion. Min stackars barnläkare och sjukgymnast talade för totalt döva öron. Det enda jag var duktig på var att klättra överallt, både inomhus och utomhus.
Men ju äldre man blir detsto klokare, och på gymnasiet började jag gå på typ Friskis & Svettis gympa och tyckte det var kul. Sedan när jag i 20-årsåldern flyttade till Perstorp i Skåne för att plugga på folkhögskola, så betalade skolan inträdet på deras kombinerade simhall och gym. Jag började träna där lite själv tillsammans med två av assistenterna. Efter jag bott där nere något år, så började det en kille som heter Tommy. Han och jag blev ett radarpar, och vi nästan bodde på Ugglan som badet/gymmet hette. Sedan när jag flyttade därifrån så försökte jag fortsätta med träningen, men det blev lite si och så med det. Nu har jag återupptagit träningen, delvis för att minska lite i storlek, och sedan för att Lotta, syrran tränar igen. Orkar visserligen inte träna som hon gör, men försöker ändå hålla jämna steg med henne. För 1.5 års sedan så friade ju hennes sambo på en fest, och därmed kände jag mig tvungen att försöka minska i vikt, för att inte behöva ha en säck eller tält på bröllopet. Och det antalet kilon jag sagt att jag skulle gå ner på ett år till bröllopet, det gjorde jag också. Plus lite till, så innehavaren av affären där jag köpte min klänning till bröllopet fick sy in axelbanden lite till :)

Men tack och hej, för ikväll.