Familjen :)

Hej

Kanske skulle skriva lite om min familj. Den består av mamma Marita och pappa Sivert, som bor kvar i mitt föräldrahem i det lilla samhället där jag och mina syskon växte upp. Faktum är att mitt föräldrahem bara ligger ett stenkast bort från bondgården där pappa växte upp.

Jag har växt upp med storebror Anders och lillasyster Charlotte, eller Lotta som hon oftast kallas. Nuför tiden så är Anders sambo med Linda, och har köpt ett hus i ett samhälle söder om stan. Anders och Linda är föräldrar till Isabel som fyller 6 år i år, och till Adam som fyller 2 år snart.
Lotta bor på en skogsgård utanför grannkommunen. Hon gifte sig i somras med sin Erik, och de har pojkarna Benjamin som blir 5 i år och Filip som precis fyllt 2 år.

Mina syskonbarn är jag så glad att jag har. De förgyller verkligen livet, och med dem jämte sig och i farten så blir det aldrig tråkigt. Benjamin är dessutom min gudson. Och att det skiljer så lite i ålder mellan dem är kul, för de leker så bra ihop, och gör detta så fort tillfälle ges. Mellan de två äldsta så skiljer det cirka 7 månader, men med en nyårsafton emellan. Medan det bara skiljer drygt 8 veckor mellan de två yngsta. På skoj så kallas kusinerna för "Kusinerna Bus", och det stämmer verkligen ibland. Kan ju inte påstå att det är tyst när alla fyra träffas.

Jag håller ju på med scrapbooking och gör även lite kort, askar och annat. Både Isabel och Benjamin kan gärna sitta med mig någon timme och pyssla. Isabel är så  duktig, och har pysslat en hel del med mig, och klarar faktiskt av att skära papper, färga in kanter, "runda" hörn, stämpla och dekorera till stor del själv. Benjamin har inte vart med så mycket, men vet ofta hur han vill att det ska se ut, och så får jag hjälpa han med att stämpla, stansa och limma. Jag, Isabel och Benjamin har även målat påskhönor, gjort ljuslyktor av gamla glas och servetter (decopage), gjort halsband, smällkarameller och mycket annat. Isabel har också fått i julklapp och födelsedagspresent set med scrapbooking-matrieal för barn och även set för att göra kort.

Ska man beskriva dem lite så är Isabel den som har koll på allt, när hon är i närheten så är det ingen risk att något glöms. Hon älskar allt som har med "Disneyprinsessorna" att göra. Att spela på I-paden ibland och titta på "Familjen Annorlunda " är också roligt. Att gå på Ponny-lekis och rida är också roligt, och att leka med Barbie. Nästan alltid året om så har hon klänning och tights på sig. Och har sällan sockar på fötterna, har fortfarande inte förstått hur hon inte fryser, speciellt vintertid. Isabel säger inte heller nej till fika, om det finns bullar och kakor i närheten. Ibland brukar hon och jag gå på cafe, och man ser hur det lyser i ögonen på henne, när hon ska välja vad hon vill ha. Isabel har också en egen katt som hon fick när hon var mindre, och som heter Bamse. Samt att mamma Lindas gamla katt Lisa också finns i familjen.

Hennes lillebror Adam klättrar gärna, både högt och lågt. (ett arv som vissa tror kommer från mig) Han hanterar I-paden bättre än mig, och vet exakt hur man ska göra med den. Han tittar gärna på "Teletubbies", o börjar intressera sig lite för traktorer, lastmaskiner och andra såna saker. Adam sitter gärna i farfars knä, om farfar är i närheten. Han tycker det också är roligt att sitta i sin vagn, och titta på när Isabel rider på hästarna, på Ponny-lekis. Eller att om jag är med på Ponny-lekis och passar Adam, och vi går en sväng och kollar på djuren runt ridskolan. Särskilt den knäppa katten som gärna klättrar i Adams vagn, vilket inte Adam verkar bry sig om. På Adams förskola har barnen under ett par gånger fått testa på zumba, vilket verkar ha vart väldigt uppskattat av Adam.

Benjamin är killen som så fort det går och han får är med pappa Erik ute på gården med allehanda saker. Alltid när han är ute på gården så har han på sig sina "jobbar"-byxor, så kallade reflexbyxor med reflexer och som är starkt neongula och blå. Han har en stor maskinpark, när det gäller leksaker, och där ryms en massa olika skogsmaskiner, lastbilar, traktorer och andra fordon. Att vara på förskolan och gå på barngympa är också kul. Eller att sova hos mor eller farföräldrar. För ett tags kom han också med iden om att han flyttade in alla sina leksaksfordon till lillebror Filip, så blev det ju plats i hans hyllor, och han hade då inga fordon kvar, och då kunde han få mer. :) Benjamin har också sedan han var rätt liten suttit och tittat på olika fordon och maskiner på youtube.

Filip går hittills mycket också i storebror Benjamins spår och gillar att vara ute. Han leker också mycket med olika slags fordon, och har nästan alltid ett smittande leende, och glimten i ögat. Han kommer nog som storebror Benjamin att vara ute på gården och hjälpa pappa Erik. Såklart har också Filip "jobbar"byxor. När Filip är hos morfar och mormor så hittas han oftast i närheten av morfar, oavsett om det är ute eller inne.
Både Benjamin och Filip älskar att gå ut och kolla om hönorna lagt ägg, och plocka dessa. Samt att se till att tackorna och lammen får mat och har det bra.

I somras gifte sig som jag skrev ovan min lillasyster Lotta sig med sin Erik, efter tio års förhållande. Ett stort fint sagobröllop med cirka 115 gäster. Under det året som bröllopet planerades så var det förutom det blivande brudparet också två stycken till som såg fram emot att få "gifta" sig i kyrkan. Och det var ju såklart Benjamin och Isabel som tillsammans med Filip var brudnäbbar i kyrkan. Dock var Filip bara med i kyrkan, han var för liten för festen efteråt. Under tiden bröllopet planerades och när Lotta tillsammans med Linda och Isabel vart och köpt en rosa klänning till Isabel, så var Isabel överlycklig när hon berättade om hennes klänning, och att hon skulle ha silverfärgade sandaler, silverdiadem och så en liten bukett upptill. När dagen och tiden för bröllopet var inne, och brudparet kom in i kyrkan, Erik med Filip på ena armen och Benjamin och Isabel framför sig. Då såg man allvaret i barnens ögon, och hur de genom hela vigselakten andäktigt tittade på, omväxlande satt på altarringen eller ståendes ijämte. Det var bara Filip som satt delvis i morfars knä som gav sig iväg på lite utflykter runt altaringen men kom tillbaka när han ville ha mer godis.

När vigselakten var slut, så var ju förutom Lotta och Erik också Isabel och Benjamin "gifta". Och Lotta hade utlovat varsin stor godispåse till brudnäbbarna, om det inte busades i kyrkan. När alla gästerna kommit ut på kyrkbacken och kyrkportarna öppnades för brudparet så stod Isabel och Benjamin också där med sina utlovade godispåsar. Under fotograferingen före vigselakten så hade Lotta med sig en pruttkudde till barnens förtjusning och med hjälp av den så blev det smittande skratt på fotona. Efter fotograferingen, för att pruttkudden inte skulle försvinna eller användas i kyrkan av barnen, så tog Anders hand om den. När sen brudparet, brudnäbbarna och marskalk och tärna satt i bilen, på väg till festlokalen så tycket Isabel och Benjamin att det var häftigt att åka i den gamla bilen, för de behövde inte sitta i, (el gick inte att sätta in bilbarnstolarna där). Men så upptäckte Benjamin när de stannade till på ett ställe för att ta de sista fotona att pruttkudden var ju inte med, vilket var lite synd enligt Benjamin (kanske var bäst så, annars kanske den hade vart med och flitigt använd under middag, tal och annat i festlokalen). Så nästan ett år fick Isabel och Benjamin vänta på att "gifta" sig, och de klarade det med bravur hela dagen. Och de var lika fina som det stora brudparet, Lotta och Erik.

I familjen finns också såklart min kille Tobias, ursprungligen från Vänersborg, men flyttade hit när han fick jobb här nere. Dock är vi inte sambos än.

Till familjen får jag väl också räkna min 7 år gamla shih tzu tik Molly som oftast inte är många meter från mig, när jag är hemma. Hon är ensam hund kvar i familjen. Och Skrållan och Tjorven som var familjens tibetanska spaniels har med drygt 1.5 års mellanrum fått somna in på grund av ålder.

Seg dag

Hej

Idag har vart en väldigt seg dag, när alarmet ringde imorse vid kl 06, så var jag vansinnigt trött och yr. Somnade sent, vart inte varför och så vart vart vaken typ en gång i timmen, och så blodtrycksfall fram på morron. Jag bara stängde av alarmet och ändrade det till kl 08. Då när alarmet pep igen vid kl 08, så ringde jag och sjukanmälde mig till jobbet, tog lite frukost, och gick och la mig igen. Sedan var det seg förmiddag innan jag fram vid lunch piggnade till lite. Satte mig och scrappade lite. Tog lite lunch, och slappade sedan.

Vid 14-tiden kom Linda, en tjej från kommunen. Vi passade på att gå ut lite medan vi pratade, och jag fick lite frisk luft och min slöfock till hund kom ut på en kort promenad. Men varför ska hon hela tiden envisas med att gå i lervälling, och sedan dra in detta på golvet.

 När sen Linda åkte efter någon timme, så passade jag på att ringa att ringa sköterskan på hjärtmottagningen angående mina blodtrycksfall som kommit tillbaka lite mer än vad jag uppskattar. Efter det röjt upp lite bland scrapsakerna, så man ser bordet igen :) En fördel :) Och fick också ringt lite andra samtal som jag tänkt göra, men inte hunnit innan.

Någon undrade om min familj, jag tänkte att jag skulle skriva om den i något inlägg. Men har inte orken just nu. :)

Box och kortmakeri

Hej

Har just nu tagit en paus från att göra kort, hela finrumsbordet hos mor och far är överbelamrat med scrapsaker. Allt från skärmaskin, till miljoner papper, blommor, stansar, bling-bling, stämplar och mycket annat som behövs vid scrapping. Tycker jag har jättemycket enfärgade cardstock, men ändå har jag aldrig den rätta färgen för att kombinera ihop med ett mönstrat papper.
Det var någon av mina kompisar som frågade om det inte var en dyr hobby, jo visst blev mitt svar, och eftersom jag visste att kompisen rökade, så la jag till att det är rätt så dyrt att röka också. Och man förstör sina lungor, men det gör i alla fall inte jag med scrapsakerna. Hon sa inget mer sen :)

Vaknade och kom faktiskt upp i tid, och var hos kuratorn prick 8.00. När jag väntat i ca 10 min kommer sekreteraren och säger att kuratorn är sjuk, men att de inte ringt till mig för att de trodde ändå jag skulle till jobbet sen. Det skulle jag ju, men tänk om jag vart ledig, och kört in bara för det ? Dåligt sätt att resonera, tycker jag. Åkte sedan upp till jobbet, men stannade till 10 min på bokrean som började idag. Det var den sämsta bokrean på flera år. Fast det blev fem böcker ändå, en bok om Steve Jobs och en om Zlatan. Sedan blev det en sagobok med bilar till Filip och Adam. Till Isabel och Benjamin blev det en väldigt fin ABC-bok och en bok med med siffror. Visserligen är de duktiga ock kan nästan det utantill, men tycket det var kul att köpa böckerna ändå. (Härom veckan när Benjamin och Filip var här, så satt Benjamin och lekte med mormors muffinsformar i silikon, och radade upp dem gång på gång. Jag frågade då om vi skulle lägga dem en och en, och samtidigt räkna, vilket han ville. Så det blev 1, 2, 3, 4 och så trodde jag ju 5 skulle komma. Och frågade samtidigt hur mycket han fyller i år, vilket är 5. Men Benjamin la ner den sista formen bland de andra och ropade lyckligt 29. Gick det att hålla sig för skratt? Såklart inte. Frågade han om det verkligen var 29 han fyllde, men då kom ju det 5 år.) En rolig parentes bara.
Åkte sedan upp till jobbet, kollade datorn och mejlen, delade ut post och sprang runt med diverse saker. Var också nere och handlade fika till personalmötet. Vid tolv så började jag känna av ett blodtrycksfall, och jag plockade snabbt ihop mina saker och åkte hem. Väl hemma har jag i eftermiddag vilat på soffan, och suttit och gjort kort.

Trodde jag skulle ha träningsvärk idag efter gympan igår kväll. Stod i valet och kvalet om jag skulle åka dit, men åkte ändå. Men igår var det en av de andra instruktörerna, än den vanliga. Och denna brukar ha ett box-pass på onsdag kvällar. Dock har jag inte kunnat / velat vara med, då jag trott att det var svårt och inget för mig.Jag kunde ju inte gärna heller åka hem, när jag kommit. Så därför blev det på uppvärmningen att hänga med så gott som det gick. Sen när det väl var dags för box:en, så skulle jag jobba tillsammans med Mona, min kusins fru. Hon har haft gympan innan som ledare, men nu lämnat över. Men är ändå mer på ett par pass i veckan. Rätt skönt att det var hon, för hon kunde ju visa mig, och att slå med händerna var väl inte så svårt, värre var det med benen, är så urusel när det gäller vighet och koordination samt att jag är rädd för att ramla och skada benen igen. Men, men skam den som ger sig, och faktiskt kommer jag nog testa box igen.

För de som känner mig sen jag var liten, vet ju att jag hadem ycket sjukgymnastik för lungorna, och skulle gärna träna hemma. Det gick väl bra, så länge jag var liten och inte hade något att säga till om. Men ju äldre jag blev, desto svårare var det att få mig att motionera. Det enda som funkade var bad i sjukhusets varma simbassäng. Under tonårstiden så mer eller mindre förträngde jag ordet motion. Min stackars barnläkare och sjukgymnast talade för totalt döva öron. Det enda jag var duktig på var att klättra överallt, både inomhus och utomhus.
Men ju äldre man blir detsto klokare, och på gymnasiet började jag gå på typ Friskis & Svettis gympa och tyckte det var kul. Sedan när jag i 20-årsåldern flyttade till Perstorp i Skåne för att plugga på folkhögskola, så betalade skolan inträdet på deras kombinerade simhall och gym. Jag började träna där lite själv tillsammans med två av assistenterna. Efter jag bott där nere något år, så började det en kille som heter Tommy. Han och jag blev ett radarpar, och vi nästan bodde på Ugglan som badet/gymmet hette. Sedan när jag flyttade därifrån så försökte jag fortsätta med träningen, men det blev lite si och så med det. Nu har jag återupptagit träningen, delvis för att minska lite i storlek, och sedan för att Lotta, syrran tränar igen. Orkar visserligen inte träna som hon gör, men försöker ändå hålla jämna steg med henne. För 1.5 års sedan så friade ju hennes sambo på en fest, och därmed kände jag mig tvungen att försöka minska i vikt, för att inte behöva ha en säck eller tält på bröllopet. Och det antalet kilon jag sagt att jag skulle gå ner på ett år till bröllopet, det gjorde jag också. Plus lite till, så innehavaren av affären där jag köpte min klänning till bröllopet fick sy in axelbanden lite till :)

Men tack och hej, för ikväll.

Vovve-tankar

Hej,

Som man bäddar får man ligga, och jag kom i säng alldeles för sent igår kväll, eller rättare sagt. Hade svårt att slita mig från datorn. Vaknade vid halv tio av vovven Molly som satt vid min sängkant, och ville ut. Medan jag gick upp, tog mediciner och dukade fram frukost så var Tobias snäll och gick ut med Molly, (dock har han som alla andra som testat och ska ut med Molly, svårt för att få henne med sig) Men det gäller i princip alla. Hon är så fäst, tillgiven och skyddande mot mig, så hon är jag hemma, men kanske mamma eller som idag Tobias tar med henne på promenad ut, så får de nästan inte med sig henne. Det är rätt så ofta hon bara sätter sig ner, och vägrar gå med. :)

Shih tzu, tibetansk spaniel och lhasa apso kallas inte för inte stora vakthundar i litet format.
Jag har haft Molly sedan hon var drygt 8 veckor gammal, fick henne julen -05. Och från den dagen vi hämtade henne hos uppfödaren så har hon vart "min" hund, och vaktat mig.

Ett par veckor efter hon hade flyttat in hos mig, så hade jag besök av en kille. Vi satt i varsin ände av soffan och pratade, och Molly hade hoppat upp i soffan också, i hörnet bland alla kuddar. Efter en stund så lutar sig killen lite närmare mig, men då blev det fart på Molly och hon började morra. Det ju inte så mycket, eftersom inte hon var så gammal. Kan sägas att killen inte var överförtjust i hundar innan, och det blev nog inte bättre med Mollys hjälp.

Jag är ju uppvuxen med att pappa har haft olika jakthundar genom åren, men utomhus p.g.a läkarna inte velat att det skulle finnas hundar inomhus, eftersom jag kanske då kunde utveckla allergi upptill min lungsjukdom. I tonåren blev det en hel del tjat från min sida om en inomhus vovve. Runt -96 började vi diskutera det med läkare igen, då vi hade haft pappas en jakthund inne ett tag p.g.a sjukdom hos den. Vem låg mest med näsan i pälsen på den, självklart jag. Då hade råd och rön ändrats, och läkarna ansåg inte då att det fanns någon större risk med att ha hund inne p.g.a mina lungor. Och att en hun behövde ju promenader och aktivering, så då blev det ju automatiskt motion för mig.
Dock var vi ju fem stycken i familjen, och ingen av oss hade samma åsikt om hund, jag ville ha en liten knähund, mamma en cocker spaniel, pappa en tax, Lotta en golden retriever och Anders hade ingen direkt åsikt. Det blev aldrig riktigt bestämt någon hundras. Hösten -97 hade vi fortfarande inte bestämt oss riktigt. En helg så var jag och mina föräldrar ute och åkte i något ärende. Vi kör då förbi ett hus, där det då bodde en tjej som hade jobbat med mamma. Då kom mamma på att hon hade uppfödning av hundar av någon spaniel-sort. Vi stannade till där för att bara titta på hennes vuxna vovvar. Då visade hon en kull på 2 valpar som var drygt 8 veckor och inte sålda. Det var en ljust färgad liten tik och en rödfärgad hane. Kan sägas att tibetansk spaniel är inte alls släkt med cocker spaniel som mamma var sugen på. Men såklart föll vi pladask för dessa två små valpar, och efter ett par timmars gosande med valparna och de övriga vuxna hundarna, så åkte vi därifrån som ägare till den lilla ljusa tiken.
Veckan som kom gick åt att köpa diverse hundsaker, bestämma namn och sätta upp regler för henne. T.ex så skulle hon sova i sin korg, i köket på nätterna, inte få mat vid bordet, inte vara i finrummet, eller få vara i soffan därnere. På söndagen därefter kom uppfödaren hem med valpen som fortfarande inte fått något namn. Varken Anders eller Lotta hade ju träffat henne innan, och Anders tog henne till sitt hjärta rätt snabbt. Och därmed var regeln att hon inte skulle sova i sängar redan borta.
Lotta har alltid haft en förkärlek för större hundar som golden retriever och labradorer, och var lite förvåand över att en sån liten vovve kunde låta så mycket. Men det var hon som sa att det var en liten Skrållan, och det blev namnet. Kan också sägas att när julen kom så fick hon julskinka vid bordet, och då var den regeln borta. Likaså att hon inte skulle sova i sängar. Under de 14 år vi hade Skrållan, så hade mamma en extrakudde. Skrållan låg alltid mellan väggen och mammas kudde på natten

Skrållan fick två valpkullar, och vi behöll en ur den första, en liten rödfärgad tik som fick namnet Tjorven. Den andra tiken flyttade in hos mormor och morfar. Det äerror många minnen med de två vovvarna, och det har gått drygt 1.5 år sedan Skrållan fick somna in, och Tjorven fick följa efter i november förra året.
Men jag har ju kvar Molly, vilket jag är väldigt glad för, men bävar för den dagen hon är borta. Har sagt att jag kan tänka mig hund igen, men inte så länge Molly finns. Men samtidigt vill jag inte ha någon ny hund, för det är ändå ingen Skrållan, Tjorven eller Molly.

Jag och Tobias satt för skojs skull och diskuterade raser, han är uppväxt med större hundar. Men jag har sagt att det ska vara små hundar, för de behöver inte så mycket motion, om man skulle vara sjuk. Det blev då tal om raser, och då sa jag att jag ville ha en shih tzu, en tibetansk spaniel, en yorkshire terrier, en rusky toy, en prasky krysarik en malteser, en papillon, en lhasa apso och kanske en cocker spaniel. Han såg lite förvånad ut, men jag sa ju sen att jag bara skojade. Det hade blivit många vovvar, så ska det vara ny hund sen igen, så blir det EN.



 

Bilden här ovan är min terrorist Molly, hon är inte året gammal på denna bild

 

Dagens citat: Behandla andra människor, som du vill bli behandlad själv

Har nu startat en blogg, för att testa om blogga är min sak. Många har tyckt länge att jag ska ha en blogg.
Denna blogg kommer att handla om mitt liv här och nu. Och jag kommer definitivt inte blogga varje dag, ambitionen är kanske  två till tre inlägg i veckan.

Jag som start bloggen är en västsvensk tjej som heter Anna. Mitt liv innefattar att jag har en medfödd ovanlig lungsjukdom + medfött hjärtfel, samt några andra diagnoser. Därav bloggens namn.:)

Min vardag består av jobb på 50% som elevassistent, familjen som består av mor, far, en storebror med sambo och två små barn, en gift lillasyster med två barn, min kille, och såklart min vovve Molly, en väldigt bestämd lady på 7 år av rasen shih tzu.

När jag inte jobbar så umgås jag med familjen, och framför allt mina fyra syskonbarn. Det är väldigt kul att lära dem lite bus. Sedan älskar jag scrapbooking och att göra olika typer av kort. Därför kan det kanske ibland dyka upp ett och ett annat kort på mina alster. ( Övervägande del av de som sysslar med scrapbooking, kortmakeri och att altra olika saker har en blogg och lägger ut detta på sina bloggar ). Min kille är också en stor del av mitt liv. Jag gillar också att läsa, se på tv/dvd och leka med datorn. Träna är också viktigt för att jag inte ska försämras allt för mycket av min lungssjukdom. Bus, gos och promenader med Molly är också en del av vardagen. Jag gillar också att resa, när tid och pengar finns, helst till solen, och ligga platt på en solsäng :). Kompisar är också viktiga för mig.

Lite oviktiga fakta om mig, är väldigt duktig på att lägga saker på en plats, och efter fem sekunder har jag glömt var jag lagt det. Gillar egentligen ordning och reda, och att ha ungefär samma rutiner på vardagarna. Ofta är det kaos med saker kring mig, men ett rätt så organiserat sånt. Älskar ostbågar och sura band, men hatar lakrits och salt godis. När det gäller glasögon, klockor, mobiltelefoner och parfymer så är det märke som gäller. Framför allt på parfymer, har nog en cirka tio stycken. Brukar passa på att köpa, när jag är utomlands.

 Annars när det gäller kläder och andra saker så handlar jag det mesta på GeKås i Ullared. När jag bara är hemma, så älskar jag mina hemma-myskläder. Älskar också min lilla metallic-gråa Skoda Fabia. Förstår inte hur jag klarade mig utan en egen bil i åtta år. Köpet av min bil är det bästa jag köpt i mitt liv :)

Kanske ska skriva lite om idag, ligger just nu i soffan med lap-topen, och min kille har hjälpt mig att starta denna blogg. Han har just serverat mig lite kvällsmat, vart ute med Molly och nu sitter vi och slötittar på Melodifestivalen.

Idag gjorde vi en lite road-trip till Göteborg, och kollade in två scrap-affärer, Cili In Papers och en ny som hette Scrap och papp. Bägge affärerna hade lite udda scrapsaker. Vi var där för att kolla på en scrapväska till mig, som jag kan ha när jag är på scrap-träffar och även förvara saker i hemma, och Cili In Papers hade en väska som jag fastnade för. Får önska mig den i födelsedagspresent. På den andra affären, Scrap och papp hade de lite roliga papper som jag aldrig sett någon annan stund. Eftersom jag inte hade hundvakt till Molly, så åkte vi direkt hem igen, efter kort stopp på McDonalds. Vi pratade först om att stanna till på IKEA, men vi var lite sega och orken tröt. Samt att jag ville hem till Molly.

Detta är ju första inlägget, och allt eftersom och när jag känner för det så kanske jag skriver lite mer om min medfödda lungsjukdom, hjärtfel och det andra. Det kanske också dyker upp ett och annat kort här sen. Dock kommer jag vara noga med att inte lägga ut foton på folk som inte vill det.

Vill ni, så lämna gärna en kommentar :)

Ett citat för dagen: Amor Vincit Omnia, latin för Kärleken övervinner allt  :)